| 2 Kapitlet |
1 |
Mina bröder, menen icke att tron på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, kan stå tillsammans med att hava anseende till personen. --
|
2 |
Om till exempel i eder församling inträder en man med guldring på fingret och i präktiga kläder, och jämte honom inträder en fattig man i smutsiga kläder, --
|
3 |
och I då vänden edra blickar till den som bär de präktiga kläderna och sägen till honom: »Sitt du här på denna goda plats», men däremot sägen till den fattige: »Stå du där», eller: »Sätt dig därnere vid min fotapall» -- --
|
4 |
haven I icke då kommit i strid med eder själva och blivit domare som döma efter orätta grunder? --
|
5 |
Hören, mina älskade bröder: Har icke Gud utvald just dem som i världens ögon äro fattiga till att bliva rika i tro, och att få till arvedel det rike han har lovat åt dem som älska honom? --
|
6 |
I åter haven visat förakt för den fattige. Är det då icke de rika som förtrycka eder, och är det icke just de, som draga eder inför domstolarna? --
|
7 |
Är det icke de, som smäda det goda namn som är nämnt över eder? --
|
8 |
Om I, såsom skriften bjuder, fullgören den konungsliga lagen: »Du skall älska din nästa såsom dig själv», då gören I visserligen väl. --
|
9 |
Men om I haven anseende till personen, så begån I synd och bliven av lagen överbevisade om att vara överträdare. --
|
10 |
Ty om någon håller hela lagen i övrigt, men felar i ett, så är han skyldig till allt. --
|
11 |
Densamme som sade: »Du skall icke begå äktenskapsbrott», han sade ju ock: »Du skall icke dräpa.» Om du nu visserligen icke begår äktenskapsbrott, men dräper, så är du dock en lagöverträdare. --
|
12 |
Talen och handlen så, som det höves människor vilka skola dömas genom frihetens lag. --
|
13 |
Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som icke har visat barmhärtighet; barmhärtighet åter kan frimodigt träda fram inför domen. --
|
14 |
Mina bröder, vartill gagnar det, om någon säger sig hava tro, men icke har gärningar? Icke kan väl tron frälsa honom? --
|
15 |
Om någon, vare sig en broder eller en syster, saknade kläder och vore utan mat för dagen --
|
16 |
och någon av eder då sade till denne: »Gå i frid, kläd dig varmt, och ät dig mätt» -- vartill gagnade detta, såframt han icke därjämte gåve honom vad hans kropp behövde? --
|
17 |
Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar. --
|
18 |
Nu torde någon säga: »Du har ju tro?» -- »Ja, och jag har också gärningar; visa mig du din tro utan gärningar, så vill jag genom mina gärningar visa dig min tro.» --
|
19 |
Du tror att Gud är en. Däri gör du rätt; också de onda andarna tro det och bäva. --
|
20 |
Men vill du då förstå, du fåkunniga människa, att tron utan gärningar är till intet gagn! --
|
21 |
Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret? --
|
22 |
Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad, --
|
23 |
och så fullbordades det skriftens ord som säger: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»; och han blev kallad »Guds vän». --
|
24 |
I sen alltså att det är av gärningar som en människa bliver rättfärdig, och icke av tro allenast. --
|
25 |
Och var det icke på samma sätt med skökan Rahab? Blev icke hon rättfärdig av gärningar, när hon tog emot sändebuden och sedan på en annan väg släppte ut dem? --
|
26 |
Ja, såsom kroppen utan ande är död, så är ock tron utan gärningar död. --
|