1 Kapitlet

  Paulus, Kristi Jesu fånge, och brodern Timoteus hälsa Filemon, vår älskade broder och medarbetare,  

--

  och Appfia, vår syster, och Arkippus, vår medkämpe, och den församling som kommer tillhopa i ditt hus.  

--

  Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.  

--

  Jag tackar min Gud alltid, när jag tänker på dig i mina böner,  

--

  ty jag har hört om den kärlek och den tro som du har till Herren Jesus, och som du bevisar mot alla de heliga.  

--

  Och min bön är att den tro du har gemensam med oss må visa sig verksam, i det att du fullt inser huru mycket gott vi hava i Kristus.  

--

  Ty jag har fått mycken glädje och hugnad av den kärlek varmed du, min broder, har vederkvickt de heligas hjärtan.  

--

  Därför, fastän jag med mycken frimodighet i Kristus kunde befalla dig att göra vad du nu bör göra,  

--

  beder jag dig dock hellre därom för kärlekens skull -- jag, sådan jag nu är, den gamle Paulus, han som därtill nu är en Kristi Jesu fånge;  

--

  ja, jag beder dig för min son, den som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus,  

--

  som förut var ingalunda var dig till »till gagn», men som nu är både dig och mig till stort gagn.  

--

  Denne sänder jag här tillbaka till dig; och när jag så gör, är det såsom sände jag åstad mitt eget hjärta.  

--

  Jag hade väl själv velat behålla honom hos mig, så att han å dina vägnar kunde hava betjänat mig i den fångenskap som jag utstår för evangelii skull.  

--

  Men utan ditt samtycke ville jag intet göra, ty det goda du gjorde skulle ju icke ske såsom av tvång, utan göras av fri vilja.  

--

  När han för en liten tid blev skild från dig, skedde detta till äventyrs just för att du skulle få honom igen för alltid,  

--

  nu icke längre såsom en träl, utan såsom något vida mer än en träl: såsom en älskad broder. Detta är han redan för mig i högsta måtto; huru mycket mer då för dig, han, din broder både efter köttet och i Herren!  

--

  Om du alltså håller mig för din medbroder, så tag emot honom såsom du skulle taga emot mig själv.  

--

  Har han gjort dig någon orätt, eller är han dig något skyldig, så för upp det på min räkning.  

--

  Jag, Paulus, skriver här med egen hand: »Jag skall själv betala det.» Jag skulle också kunna säga: »För upp det på din räkning.» Ty du har ju en ännu större skuld till mig, nämligen -- dig själv.  

--

  Ja, min broder, måtte jag »få gagn» av dig i Herren! Vederkvick mitt hjärta i Kristus.  

--

  Det är därför att jag är viss om din lydaktighet som jag har skrivit detta till dig. Och jag vet att du kommer att göra ännu mer än jag begär.  

--

  Och så tillägger jag: bered dig på att giva mig härbärge. Jag hoppas nämligen att jag genom edra böner skall bliva skänkt åt eder.  

--

  Epafras, min medfånge i Kristus Jesus, hälsar dig;  

--

  så göra ock Markus, Aristarkus, Demas och Lukas, mina medarbetare.  

--

  Herrens, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande. nyttig, gagnelig; på denna namnets betydelse hänsyftas också i v. 20.  

--