1 Kapitlet

  Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare, hälsa alla de heliga i Kristus Jesus som bo i Filippi, tillika med församlingsföreståndare och församlingstjänare.  

--

  Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.  

--

  Jag tackar min Gud, så ofta jag tänker på eder,  

--

  i det jag alltid i alla mina böner med glädje beder för eder alla.  

--

  Jag tackar honom för att I, allt ifrån första dagen intill nu, haven deltagit i arbetet för evangelium.  

--

  Och jag har den tillförsikten, att han som i eder har begynt ett gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristi Jesu dag.  

--

  Och det är ju rätt och tillbörligt att jag tänker så om eder alla, eftersom jag, både när jag ligger i bojor, och när jag försvarar och befäster evangelium, har eder i mitt hjärta såsom alla med mig delaktiga i nåden.  

--

  Ty Gud är mitt vittne, han vet huru jag längtar efter eder alla med Kristi Jesu kärlek.  

--

  Och därom beder jag, att eder kärlek må allt mer och mer överflöda av kunskap och förstånd i allt,  

--

  så att I kunnen döma om vad rättast är, på det att I mån bliva rena och för ingen till stötesten, i väntan på Kristi dag,  

--

  och bliva rika på rättfärdighetens frukt, vilken kommer genom Jesus Kristus, Gud till ära och pris.  

--

  Jag vill att I, mina bröder, skolen veta att det som har vederfarits mig snarare har länt till evangelii framgång.  

--

  Det har nämligen så blivit uppenbart för alla i pretoriet och för alla andra, att det är i Kristus som jag bär mina bojor;  

--

  och de flesta av bröderna hava genom mina bojor blivit så frimodiga i Herren, att de med allt större dristighet våga oförskräckt förkunna Guds ord.  

--

  Somliga finnas väl ock, som av avund och trätlystnad predika Kristus, men det finnes också andra som göra det av god vilja.  

--

  Dessa senare göra det av kärlek, eftersom de veta att jag är satt till att försvara evangelium.  

--

  De förra åter förkunna Kristus av genstridighet, icke med rent sinne, i tanke att de skola tillskynda mig ytterligare bedrövelse i mina bojor.  

--

  Vad mer? Kristus bliver dock på ena eller andra sättet förkunnad, det må nu ske för syns skull eller i uppriktighet; och däröver gläder jag mig. Ja, jag skall ock framgent få glädja mig;  

--

  ty jag vet att detta skall lända mig till frälsning, genom eder förbön och därigenom att Jesu Kristi Ande förlänas mig.  

--

  Det är nämligen min trängtan och mitt hopp att jag i intet skall komma på skam, utan att Kristus, nu såsom alltid, skall av mig med all frimodighet bliva förhärligad i min kropp, det må ske genom liv eller genom död.  

--

  Ty att leva, det är för mig Kristus, och att dö, det är för mig en vinning.  

--

  Men om det att leva i köttet för mig är att utföra ett arbete som bär frukt, vilketdera skall jag då välja? Det kan jag icke säga.  

--

  Jag drages åt båda hållen. Ty väl åstundar jag att bryta upp och vara hos Kristus, vilket ju vore mycket bättre;  

--

  men att jag lever kvar i köttet är för eder skull mer av nöden.  

--

  Och då jag är förvissad härom, vet jag att jag skall leva kvar och förbliva hos eder alla, eder till förkovran och glädje i tron,  

--

  för att eder berömmelse skall överflöda i Kristus Jesus, i fråga om mig, därigenom att jag ännu en gång kommer till eder.  

--

  Fören allenast en sådan vandel som är värdig Kristi evangelium, så att jag -- vare sig jag kommer och besöker eder, eller jag förbliver frånvarande -- får höra om eder att I stån fasta i en och samme Ande och endräktigt kämpen tillsammans för tron på evangelium,  

--

  utan att i något stycke låta skrämma eder av motståndarna. Ty att I så skicken eder är för dem ett vittnesbörd om att de själva gå mot fördärvet, men att I skolen bliva frälsta, och detta av Gud.  

--

  Åt eder har ju förunnats icke allenast att tro på Kristus, utan ock att lida för hans skull,  

--

  i det att I haven samma kamp som I förr sågen mig hava och nu hören att jag har.  

--