1 Kapitlet

  Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, så ock brodern Sostenes,  

--

  hälsar den Guds församling som finnes i Korint, de i Kristus Jesus helgade, dem som äro kallade och heliga, jämte alla andra som åkalla vår Herres, Jesu Kristi, namn, på alla orter där de eller vi bo.  

--

  Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.  

--

  Jag tackar Gud alltid för eder skull, för den Guds nåd som har blivit eder given i Kristus Jesus,  

--

  att I haven i honom blivit rikligen begåvade i alla stycken, i fråga om allt vad tal och kunskap heter.  

--

  Så har ju ock vittnesbördet om Kristus blivit befäst hos eder,  

--

  så att I icke stån tillbaka i fråga om någon nådegåva, medan I vänten på vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse.  

--

  Han skall ock göra eder ståndaktiga intill änden, så att I ären ostraffliga på vår Herres, Jesu Kristi, dag.  

--

  Gud är trofast, han genom vilken I haven blivit kallade till gemenskap med hans Son, Jesus Kristus, vår Herre.  

--

  Men jag förmanar eder, mina bröder, vid vår Herres, Jesu Kristi, namn, att alla vara eniga i edert tal och att icke låta söndringar finnas bland eder, utan hålla fast tillhopa i samma sinnelag och samma tänkesätt.  

--

  Det har nämligen av Kloes husfolk blivit mig berättat om eder, mina bröder, att tvister hava uppstått bland eder.  

--

  Härmed menar jag att bland eder den ene säger: »Jag håller mig till Paulus», den andre: »Jag håller mig till Apollos», en annan: »Jag håller mig till Cefas», åter en annan: »Jag håller mig till Kristus.» --  

--

  Är då Kristus delad? Icke blev väl Paulus korsfäst för eder? Och icke bleven I väl döpta i Paulus' namn?  

--

  Jag tackar Gud för att jag icke har döpt någon bland eder utom Krispus och Gajus,  

--

  så att ingen kan säga att I haven blivit döpta i mitt namn.  

--

  Dock, jag har döpt också Stefanas' husfolk; om jag eljest har döpt någon vet jag icke.  

--

  Ty Kristus har icke sänt mig till att döpa, utan till att förkunna evangelium, och detta icke med en visdom som består i ord, för att Kristi kors icke skall berövas sin kraft.  

--

  Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som bliva frälsta är det en Guds kraft.  

--

  Det är ju skrivet: »Jag skall göra de visas vishet om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ned.»  

--

  Ja, var äro de visa? Var äro de skriftlärda? Var äro denna tidsålders klyftiga män? Har icke Gud gjort denna världens visdom till dårskap?  

--

  Jo, eftersom världen icke genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den dårskap han lät predikas frälsa dem som tro.  

--

  Ty judarna begära tecken, och grekerna åstunda visdom,  

--

  vi åter predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap,  

--

  men som för de kallade, vare sig judar eller greker, är en Kristus som är Guds kraft och Guds visdom.  

--

  Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.  

--

  Ty betänken, mina bröder, huru det var vid eder kallelse: icke många som voro visa efter köttet blevo kallade, icke många mäktiga, icke många av förnämlig släkt.  

--

  Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam.  

--

  Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud -- ja, det som ingenting var -- för att han skulle göra det till intet, som någonting var.  

--

  Ty han ville icke att något kött skulle kunna berömma sig inför Gud.  

--

  Men hans verk är det, att I ären i Kristus Jesus, som för oss har blivit till visdom från Gud, till rättfärdighet och helgelse och till förlossning,  

--

  för att så skall ske, som det är skrivet: »Den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren.»  

--