| 12 Kapitlet |
1 |
Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst. --
|
2 |
Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt. --
|
3 |
Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. --
|
4 |
Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning, --
|
5 |
så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst. --
|
6 |
Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro; --
|
7 |
har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall; --
|
8 |
är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje. --
|
9 |
Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda. --
|
10 |
Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning. --
|
11 |
Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren. --
|
12 |
Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen. --
|
13 |
Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet. --
|
14 |
Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke. --
|
15 |
Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta. --
|
16 |
Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka. --
|
17 |
Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man. --
|
18 |
Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror. --
|
19 |
Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: »Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.» --
|
20 |
Fastmer, »om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.» --
|
21 |
Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda. --
|