| 23 Kapitlet |
1 |
Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus. --
|
2 |
Där begynte de anklaga honom och sade: »Vi hava funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.» --
|
3 |
Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.» --
|
4 |
Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: »Jag finner intet brottsligt hos denne man.» --
|
5 |
Då blevo de ännu ivrigare och sade: »Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.» --
|
6 |
När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen. --
|
7 |
Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dalar också var i Jerusalem. --
|
8 |
När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken. --
|
9 |
Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svarade denne honom intet. --
|
10 |
Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade honom häftigt. --
|
11 |
Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus. --
|
12 |
Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap. --
|
13 |
Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarna och folket --
|
14 |
och sade till dem: »I haven fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till något av det som I anklagen honom för. --
|
15 |
Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. I sen alltså att denne icke har gjort något som förtjänar döden. --
|
16 |
Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom.» --
|
18 |
Då skriade hela hopen och sade: »Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös.» --
|
19 |
(Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.) --
|
20 |
Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös. --
|
21 |
Men de ropade emot honom: »Korsfäst, korsfäst honom!» --
|
22 |
Då talade han till dem för tredje gången och frågade: »Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.» --
|
23 |
Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga. --
|
24 |
Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde. --
|
25 |
Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja. --
|
26 |
När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus. --
|
27 |
Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom. --
|
28 |
Då vände Jesus sig om till dem och sade: »I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn. --
|
29 |
Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.' --
|
30 |
Då skall man begynna säga till: bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.' --
|
31 |
Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!» --
|
32 |
Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom. --
|
33 |
Och när de hade kommit till den plats som kallades »Huvudskallen» korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. --
|
34 |
Men Jesus sade. »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. -- --
|
35 |
Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.» --
|
36 |
Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin --
|
37 |
och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.» --
|
38 |
Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne är judarnas konung.» --
|
39 |
Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.» --
|
40 |
Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom? --
|
41 |
Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.» --
|
42 |
Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.» --
|
43 |
Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.» --
|
44 |
Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen, --
|
45 |
i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu. --
|
46 |
Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han upp andan. --
|
47 |
Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!» --
|
48 |
Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen. --
|
49 |
Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen. --
|
50 |
Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man, --
|
51 |
som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike. --
|
52 |
Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. --
|
53 |
Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd. --
|
54 |
Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå. --
|
55 |
Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri. --
|
56 |
Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud. --
|