2 Kapitlet

  Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.  

--

  Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.  

--

  Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.  

--

  Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,  

--

  för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.  

--

  Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.  

--

  Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.  

--

  I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.  

--

  Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.  

--

  Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.  

--

  Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.  

--

  Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.»  

--

  I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:  

--

  »Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!»  

--

  När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.»  

--

  Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.  

--

  Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.  

--

  Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.  

--

  Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.  

--

  Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.  

--

  När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv.  

--

  Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren,  

--

  enligt den föreskriften i Herrens lag, att »allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren»,  

--

  så ock för att offra »ett par duvor eller två unga turturduvor», såsom stadgat var i Herrens lag.  

--

  I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom.  

--

  Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde.  

--

  Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen,  

--

  då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade:  

--

  »Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord,  

--

  ty mina ögon hava sett din frälsning,  

--

  vilken du har berett till att skådas av alla folk:  

--

  ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.»  

--

  Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom.  

--

  Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt.  

--

  Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.»  

--

  Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru,  

--

  och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag.  

--

  Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem.  

--

  Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.  

--

  Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.  

--

  Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem.  

--

  När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden.  

--

  Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill.  

--

  De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner.  

--

  När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom.  

--

  Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem;  

--

  och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar.  

--

  När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.»  

--

  Då sade han till dem: »Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?»  

--

  Men de förstodo icke det som han talade till dem.  

--

  Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta.  

--

  Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor.  

--