| 1 Kapitlet |
1 |
Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser, --
|
2 |
i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare, --
|
3 |
så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus, --
|
4 |
så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad. --
|
5 |
På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' »dagsavdelning». Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet. --
|
6 |
De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar. --
|
7 |
Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder. --
|
8 |
Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud, --
|
9 |
hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen. --
|
10 |
Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades. --
|
11 |
Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret. --
|
12 |
Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom. --
|
13 |
Men ängeln sade till honom: »Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes. --
|
14 |
Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse. --
|
15 |
Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande. --
|
16 |
Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud. --
|
17 |
Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk.» --
|
18 |
Då sade Sakarias till ängeln: »Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder.» --
|
19 |
Ängeln svarade och sade till honom: »Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap. --
|
20 |
Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.» --
|
21 |
Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet; --
|
22 |
och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum. --
|
23 |
Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem. --
|
24 |
Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader; --
|
25 |
och hon sade: »Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den.» --
|
26 |
I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret, --
|
27 |
till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria. --
|
28 |
Och ängeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig.» --
|
29 |
Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära. --
|
30 |
Då sade ängeln till henne: »Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud. --
|
31 |
Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus. --
|
32 |
Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron. --
|
33 |
Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.» --
|
34 |
Då sade Maria till ängeln: »Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.» --
|
35 |
Ängeln svarade och sade till henne: »Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son. --
|
36 |
Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam. --
|
37 |
Ty för Gud kan intet vara omöjligt.» --
|
38 |
Då sade Maria: »Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt.» Och ängeln lämnade henne. --
|
39 |
En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden. --
|
40 |
Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet. --
|
41 |
När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande --
|
42 |
och brast ut och ropade högt och sade: »Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt! --
|
43 |
Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig? --
|
44 |
Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv. --
|
45 |
Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren.» --
|
46 |
Då sade Maria: »Min själ prisar storligen Herren, --
|
47 |
och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare. --
|
48 |
Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig. --
|
49 |
Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn. --
|
50 |
Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom. --
|
51 |
Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan. --
|
52 |
Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt; --
|
53 |
hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer. --
|
54 |
Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet --
|
55 |
mot Abraham och mot hans säd till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder.» --
|
56 |
Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen. --
|
57 |
Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son. --
|
58 |
Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne. --
|
59 |
Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader. --
|
60 |
Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall heta Johannes.» --
|
61 |
Då sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som har det namnet.» --
|
62 |
Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta. --
|
63 |
Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes är hans namn.» Och alla förundrade sig. --
|
64 |
Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud. --
|
65 |
Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd. --
|
66 |
Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde väl varda av detta barn?» Också var ju Herrens hand med honom. --
|
67 |
Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade: --
|
68 |
»Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning, --
|
69 |
och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus, --
|
70 |
såsom han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun. --
|
71 |
Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand, --
|
72 |
och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund, --
|
73 |
vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham, --
|
74 |
Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand, --
|
75 |
ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar. --
|
76 |
Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom, --
|
77 |
till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna. --
|
78 |
Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden, --
|
79 |
för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg.» --
|
80 |
Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel. --
|