| 26 Kapitlet |
1 |
När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lärjungar: --
|
2 |
»I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.» --
|
3 |
Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus, --
|
4 |
och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom. --
|
5 |
Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.» --
|
6 |
Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus, --
|
7 |
framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords. --
|
8 |
Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas? --
|
9 |
Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.» --
|
10 |
När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig. --
|
11 |
De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid. --
|
12 |
När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning. --
|
13 |
Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.» --
|
14 |
Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna --
|
15 |
och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar. --
|
16 |
Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom. --
|
17 |
Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skola reda till åt dig att äta påskalammet?» --
|
18 |
Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.'» --
|
19 |
Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet. --
|
20 |
När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv. --
|
21 |
Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.» --
|
22 |
Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter annan: »Icke är det väl jag, Herre?» --
|
23 |
Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig. --
|
24 |
Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.» --
|
25 |
Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: »Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har själv sagt det.» --
|
26 |
Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är min lekamen.» --
|
27 |
Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla; --
|
28 |
ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse. --
|
29 |
Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.» --
|
30 |
När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget. --
|
31 |
Då sade Jesus till dem: »I denna natt skolen I alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skola förskingras.' --
|
32 |
Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.» --
|
33 |
Då svarade Petrus och sade till honom: »Om än alla andra komma på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.» --
|
34 |
Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: I denna natt, förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.» --
|
35 |
Petrus svarade honom: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock förvisso icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra lärjungarna. --
|
36 |
Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane. Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag går dit bort och beder.» --
|
37 |
Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han begynte bedrövas och ängslas. --
|
38 |
Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken med mig.» --
|
39 |
Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!» --
|
40 |
Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig! --
|
41 |
Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.» --
|
42 |
Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.» --
|
43 |
När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. --
|
44 |
Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sade återigen samma ord. --
|
45 |
Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är nära då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer. --
|
46 |
Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.» --
|
47 |
Och se, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en stor folkskara, med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och folkets äldste. --
|
48 |
Men förrädaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa.» --
|
49 |
Och han trädde nu strax fram till Jesus och sade: »Hell dig, rabbi!» och kysste honom häftigt. --
|
50 |
Jesus sade till honom: »Min vän, gör vad du är här för att göra.» Då stego de fram och grepo Jesus och togo honom fången. --
|
51 |
Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärd och drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat. --
|
52 |
Då sade Jesus till honom: »Stick ditt svärd tillbaka i skidan: ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd. --
|
53 |
Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar? --
|
54 |
Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga att så måste ske?» --
|
55 |
I samma stund sade Jesus till folkskaran: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. --
|
56 |
Men allt detta har skett, för att profeternas skrifter skola fullbordas.» Då övergåvo alla lärjungarna honom och flydde. --
|
57 |
Men de som hade gripit Jesus förde honom bort till översteprästen Kaifas, hos vilken de skriftlärde och de äldste hade församlat sig. --
|
58 |
Och Petrus följde honom på avstånd ända till översteprästens gård; där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se vad slutet skulle bliva. --
|
59 |
Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; --
|
60 |
men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl intet. Slutligen trädde dock två män fram --
|
61 |
och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det igen.'» --
|
62 |
Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?» --
|
63 |
Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.» --
|
64 |
Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det. Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar.» --
|
65 |
Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hört hädelsen. --
|
66 |
Vad synes eder?» De svarade och sade: »Han är skyldig till döden.» --
|
67 |
Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom på kinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen, --
|
68 |
och sade: »Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?» --
|
69 |
Men Petrus satt utanför på gården. Då kom en tjänstekvinna fram till honom och sade: »Också du var med Jesus från Galileen.» --
|
70 |
Men han nekade inför alla och sade: »Jag förstår icke vad du menar.» --
|
71 |
När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro där: »Denne var med Jesus från Nasaret.» --
|
72 |
Åter nekade han med en ed och sade: »Jag känner icke den mannen.» --
|
73 |
Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus: »Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.» --
|
74 |
Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den mannen.» Och i detsamma gol hanen. --
|
75 |
Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt: »Förrän hanen gal, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grät bitterligen. --
|