| 3 Kapitlet |
1 |
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris. --
|
2 |
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus. --
|
3 |
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter. --
|
4 |
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig. --
|
5 |
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda. --
|
6 |
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda. --
|
7 |
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar. --
|
8 |
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön. --
|
9 |
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra. --
|
10 |
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt. --
|
11 |
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig. --
|
12 |
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil. --
|
13 |
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar. --
|
14 |
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen. --
|
15 |
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka. --
|
16 |
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska. --
|
17 |
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var. --
|
18 |
Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.» --
|
19 |
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet! --
|
20 |
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig. --
|
21 |
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas: --
|
22 |
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet. --
|
23 |
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet. --
|
24 |
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom. --
|
25 |
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom. --
|
26 |
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN. --
|
27 |
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom. --
|
28 |
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom. --
|
29 |
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp. --
|
30 |
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek. --
|
31 |
Ty Herren förkastar icke för evig tid; --
|
32 |
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd. --
|
33 |
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse. --
|
34 |
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet, --
|
35 |
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte, --
|
36 |
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det? --
|
37 |
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd? --
|
38 |
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott? --
|
39 |
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd? --
|
40 |
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN. --
|
41 |
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen. --
|
42 |
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det. --
|
43 |
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning. --
|
44 |
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram. --
|
45 |
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken. --
|
46 |
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss. --
|
47 |
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada. --
|
48 |
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada. --
|
49 |
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke, --
|
50 |
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill. --
|
51 |
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull. --
|
52 |
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender. --
|
53 |
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig. --
|
54 |
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.» --
|
55 |
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet. --
|
56 |
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar. --
|
57 |
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.» --
|
58 |
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv. --
|
59 |
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt. --
|
60 |
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig. --
|
61 |
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig. --
|
62 |
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig. --
|
63 |
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp. --
|
64 |
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk. --
|
65 |
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem. --
|
66 |
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. --
|