| 2 Kapitlet |
1 |
»Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.» --
|
2 |
»Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.» --
|
3 |
»Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun. --
|
4 |
I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig. --
|
5 |
Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.» ---- --
|
6 |
Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig. --
|
7 |
Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ---- --
|
8 |
Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna. --
|
9 |
Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret. --
|
10 |
Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut. --
|
11 |
Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos. --
|
12 |
Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land. --
|
13 |
Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut. --
|
14 |
Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.» ---- --
|
15 |
Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom. ---- --
|
16 |
Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor. --
|
17 |
Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen. --
|