| 30 Kapitlet |
1 |
Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal. --
|
2 |
Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd; --
|
3 |
vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige. --
|
4 |
Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det? --
|
5 |
Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom. --
|
6 |
Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn. --
|
7 |
Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död: --
|
8 |
Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer. --
|
9 |
Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn. --
|
10 |
Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam. --
|
11 |
Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder; --
|
12 |
ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet; --
|
13 |
ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar! --
|
14 |
ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets! --
|
15 |
Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»: --
|
16 |
dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.» --
|
17 |
Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det. --
|
18 |
Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra: --
|
19 |
örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna. --
|
20 |
Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.» --
|
21 |
Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda: --
|
22 |
under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt, --
|
23 |
under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru. --
|
24 |
Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd: --
|
25 |
myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda; --
|
26 |
klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus; --
|
27 |
gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut; --
|
28 |
gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser. --
|
29 |
Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång: --
|
30 |
lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon, --
|
31 |
en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här. --
|
32 |
Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen. --
|
33 |
Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede. ---- --
|