| 23 Kapitlet |
1 |
När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig, --
|
2 |
och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig. --
|
3 |
Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost. --
|
4 |
Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap. --
|
5 |
Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen. --
|
6 |
Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter; --
|
7 |
ty han förfar efter sina själviska beräkningar. »Ät och drick» kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig. --
|
8 |
Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt. --
|
9 |
Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger. --
|
10 |
Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar. --
|
11 |
Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig. --
|
12 |
Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap. --
|
13 |
Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden; --
|
14 |
ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket. --
|
15 |
Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta; --
|
16 |
ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är. --
|
17 |
Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt. --
|
18 |
Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet. --
|
19 |
Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar. --
|
20 |
Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat. --
|
21 |
Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder. --
|
22 |
Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal. --
|
23 |
Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd. --
|
24 |
Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom. --
|
25 |
Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig. --
|
26 |
Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon. --
|
27 |
Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn. --
|
28 |
Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna. --
|
29 |
Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel? --
|
30 |
Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker. --
|
31 |
Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned. --
|
32 |
På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift. --
|
33 |
Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting. --
|
34 |
Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast: --
|
35 |
»De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?» --
|