| 19 Kapitlet |
1 |
Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre. --
|
2 |
Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste. --
|
3 |
En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas --
|
4 |
Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän. --
|
5 |
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan. --
|
6 |
Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde. --
|
7 |
Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet. --
|
8 |
Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka --
|
9 |
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås. --
|
10 |
Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar. --
|
11 |
Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit. --
|
12 |
En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset. --
|
13 |
En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp. --
|
14 |
Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN. --
|
15 |
Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger. --
|
16 |
Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad. --
|
17 |
Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort. --
|
18 |
Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död. --
|
19 |
Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre. --
|
20 |
Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis. --
|
21 |
Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande. --
|
22 |
Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger. --
|
23 |
HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont. --
|
24 |
Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen. --
|
25 |
Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap. --
|
26 |
Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son. --
|
27 |
Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap. --
|
28 |
Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt. --
|
29 |
Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg. --
|