| 13 Kapitlet |
1 |
En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst. --
|
2 |
Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld. --
|
3 |
Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka --
|
4 |
Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad. --
|
5 |
Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig. --
|
6 |
Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall. --
|
7 |
Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar. --
|
8 |
Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något --
|
9 |
De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut. --
|
10 |
Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet. --
|
11 |
Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket. --
|
12 |
Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd. --
|
13 |
Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning. --
|
14 |
Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror. --
|
15 |
Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik. --
|
16 |
Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft. --
|
17 |
En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom. --
|
18 |
Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära. --
|
19 |
Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar. --
|
20 |
Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa. --
|
21 |
Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är. --
|
22 |
Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige. --
|
23 |
De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet. --
|
24 |
Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid. --
|
25 |
Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist. --
|