8 Kapitlet

  Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.  

--

  Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.  

--

  Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:  

--

  Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.  

--

  Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.  

--

  Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.  

--

  Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.  

--

  Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.  

--

  De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.  

--

  Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.  

--

  Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.  

--

  Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.  

--

  Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.  

--

  Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.  

--

  Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.  

--

  Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.  

--

  Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.  

--

  Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.  

--

  Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.  

--

  På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,  

--

  till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.  

--

  HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.  

--

  Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.  

--

  Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten  

--

  Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,  

--

  när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.  

--

  När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,  

--

  när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,  

--

  när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --  

--

  då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;  

--

  jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.  

--

  Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.  

--

  Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.  

--

  Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.  

--

  Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.  

--

  Men den som går miste om mig han skadar sig själv;  

--

  alla de som hata mig, de älska döden.  

--