| 144 Kapitlet |
1 |
Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida; --
|
2 |
min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig. --
|
3 |
HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom? --
|
4 |
En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga. --
|
5 |
HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka. --
|
6 |
Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem. --
|
7 |
Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand, --
|
8 |
vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand. --
|
9 |
Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig, --
|
10 |
dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet. --
|
11 |
Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand. --
|
12 |
När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser; --
|
13 |
när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker; --
|
14 |
när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator -- --
|
15 |
saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är. --
|