| 141 Kapitlet |
1 |
En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig. --
|
2 |
Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer. --
|
3 |
Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr. --
|
4 |
Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta. --
|
5 |
Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa; --
|
6 |
deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga. --
|
7 |
Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand. --
|
8 |
Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ. --
|
9 |
Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller. --
|
10 |
De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi. --
|