| 129 Kapitlet |
1 |
En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel -- --
|
2 |
mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga. --
|
3 |
På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror. --
|
4 |
Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band. --
|
5 |
De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion. --
|
6 |
De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp; --
|
7 |
ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn, --
|
8 |
och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.» --
|