| 119 Kapitlet |
1 |
Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag. --
|
2 |
Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom, --
|
3 |
de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar. --
|
4 |
Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit. --
|
5 |
O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar! --
|
6 |
Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud. --
|
7 |
Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter. --
|
8 |
Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet. --
|
9 |
Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord. --
|
10 |
Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud. --
|
11 |
Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig. --
|
12 |
Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar. --
|
13 |
Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter. --
|
14 |
Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter. --
|
15 |
Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar. --
|
16 |
Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord. --
|
17 |
Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord. --
|
18 |
Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag. --
|
19 |
Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig. --
|
20 |
Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter. --
|
21 |
Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud. --
|
22 |
Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd. --
|
23 |
Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar; --
|
24 |
ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare. --
|
25 |
Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord. --
|
26 |
Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar. --
|
27 |
Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under. --
|
28 |
Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord. --
|
29 |
Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning. --
|
30 |
Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig. --
|
31 |
Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam. --
|
32 |
Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta. --
|
33 |
Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden. --
|
34 |
Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta. --
|
35 |
Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag. --
|
36 |
Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning. --
|
37 |
Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar. --
|
38 |
Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan. --
|
39 |
Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda. --
|
40 |
Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet. --
|
41 |
Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal; --
|
42 |
Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord. --
|
43 |
Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar. --
|
44 |
Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen. --
|
45 |
Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar. --
|
46 |
Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam. --
|
47 |
Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära; --
|
48 |
jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar. --
|
49 |
Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp. --
|
50 |
Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv. --
|
51 |
De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag. --
|
52 |
Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar. --
|
53 |
Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag. --
|
54 |
Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes. --
|
55 |
Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag. --
|
56 |
Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt. --
|
57 |
Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord. --
|
58 |
Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal. --
|
59 |
Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd. --
|
60 |
Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud. --
|
61 |
De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag. --
|
62 |
Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter. --
|
63 |
Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar. --
|
64 |
Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar. --
|
65 |
Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord. --
|
66 |
Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud. --
|
67 |
Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal. --
|
68 |
Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar. --
|
69 |
De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt. --
|
70 |
Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag. --
|
71 |
Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar. --
|
72 |
Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver. --
|
73 |
Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud. --
|
74 |
De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord. --
|
75 |
HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet. --
|
76 |
Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare. --
|
77 |
Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust. --
|
78 |
På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar. --
|
79 |
Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd. --
|
80 |
Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam. --
|
81 |
Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord. --
|
82 |
Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?» --
|
83 |
Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar. --
|
84 |
Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare? --
|
85 |
De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag. --
|
86 |
Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig. --
|
87 |
De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar. --
|
88 |
Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd. --
|
89 |
Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen. --
|
90 |
Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består. --
|
91 |
Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig. --
|
92 |
Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände. --
|
93 |
Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv. --
|
94 |
Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar. --
|
95 |
På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd. --
|
96 |
På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd. --
|
97 |
Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den. --
|
98 |
Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid. --
|
99 |
Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd. --
|
100 |
Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt. --
|
101 |
Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord. --
|
102 |
Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig. --
|
103 |
Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun. --
|
104 |
Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar. --
|
105 |
Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. --
|
106 |
Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt. --
|
107 |
Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord. --
|
108 |
Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter. --
|
109 |
Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag. --
|
110 |
De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar. --
|
111 |
Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd. --
|
112 |
Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden. --
|
113 |
Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär. --
|
114 |
Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord. --
|
115 |
Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt. --
|
116 |
Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp. --
|
117 |
Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar. --
|
118 |
Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek. --
|
119 |
Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära. --
|
120 |
Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar. --
|
121 |
Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare. --
|
122 |
Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig. --
|
123 |
Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal. --
|
124 |
Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar. --
|
125 |
Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd. --
|
126 |
Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet. --
|
127 |
Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld. --
|
128 |
Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag. --
|
129 |
Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt. --
|
130 |
När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga. --
|
131 |
Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud. --
|
132 |
Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt. --
|
133 |
Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig. --
|
134 |
Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar. --
|
135 |
Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar. --
|
136 |
Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag. --
|
137 |
HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa. --
|
138 |
Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet. --
|
139 |
Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord. --
|
140 |
Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt. --
|
141 |
Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar. --
|
142 |
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning. --
|
143 |
Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust. --
|
144 |
Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva. --
|
145 |
Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt. --
|
146 |
Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd. --
|
147 |
Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord. --
|
148 |
Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal. --
|
149 |
Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter. --
|
150 |
Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag. --
|
151 |
Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning. --
|
152 |
Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid. --
|
153 |
Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag. --
|
154 |
Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal. --
|
155 |
Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar. --
|
156 |
HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter. --
|
157 |
Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd. --
|
158 |
När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal. --
|
159 |
Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd. --
|
160 |
Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen. --
|
161 |
Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord. --
|
162 |
Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte. --
|
163 |
Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär. --
|
164 |
Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter. --
|
165 |
Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall. --
|
166 |
Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud. --
|
167 |
Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära. --
|
168 |
Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar. --
|
169 |
HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord. --
|
170 |
Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal. --
|
171 |
Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar. --
|
172 |
Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga. --
|
173 |
Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar. --
|
174 |
Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust. --
|
175 |
Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig. --
|
176 |
Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud. --
|