| 109 Kapitlet |
1 |
För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke. --
|
2 |
Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga. --
|
3 |
Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak. --
|
4 |
Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast. --
|
5 |
De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek. --
|
6 |
Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida. --
|
7 |
När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd. --
|
8 |
Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan. --
|
9 |
Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka. --
|
10 |
Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem. --
|
11 |
Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods. --
|
12 |
Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa. --
|
13 |
Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat. --
|
14 |
Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad. --
|
15 |
Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden. --
|
16 |
Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem. --
|
17 |
Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom. --
|
18 |
Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben. --
|
19 |
Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med. --
|
20 |
Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ. --
|
21 |
Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig. --
|
22 |
Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst. --
|
23 |
Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm. --
|
24 |
Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull. --
|
25 |
Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet. --
|
26 |
Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd; --
|
27 |
och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det. --
|
28 |
Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig. --
|
29 |
Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel. --
|
30 |
Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom. --
|
31 |
Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ. --
|