| 106 Kapitlet |
1 |
Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen. --
|
2 |
Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov? --
|
3 |
Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet. --
|
4 |
Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning, --
|
5 |
så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel. --
|
6 |
Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga. --
|
7 |
Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet. --
|
8 |
Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig. --
|
9 |
Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken. --
|
10 |
Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand. --
|
11 |
Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar. --
|
12 |
Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov. --
|
13 |
Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd. --
|
14 |
De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken. --
|
15 |
Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem. --
|
16 |
Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige. --
|
17 |
Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop. --
|
18 |
Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga. --
|
19 |
De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte; --
|
20 |
sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs. --
|
21 |
De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten, --
|
22 |
så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet. --
|
23 |
Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva. --
|
24 |
De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord. --
|
25 |
De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst. --
|
26 |
Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen, --
|
27 |
att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna. --
|
28 |
Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda. --
|
29 |
De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem. --
|
30 |
Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen; --
|
31 |
det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid. --
|
32 |
De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull. --
|
33 |
Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar. --
|
34 |
De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning, --
|
35 |
utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar. --
|
36 |
De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara. --
|
37 |
Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar. --
|
38 |
Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder. --
|
39 |
Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk. --
|
40 |
Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse. --
|
41 |
Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem. --
|
42 |
Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand. --
|
43 |
Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning. --
|
44 |
Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop. --
|
45 |
Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd. --
|
46 |
Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap. --
|
47 |
Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ---- --
|
48 |
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!» --
|