| 94 Kapitlet |
1 |
Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans. --
|
2 |
Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort. --
|
3 |
Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera? --
|
4 |
Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen. --
|
5 |
Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de. --
|
6 |
Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de. --
|
7 |
Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.» --
|
8 |
Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd? --
|
9 |
Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se? --
|
10 |
Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd? --
|
11 |
HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet. --
|
12 |
Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag, --
|
13 |
för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd. --
|
14 |
Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke. --
|
15 |
Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill. --
|
16 |
Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen? --
|
17 |
Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta. --
|
18 |
När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE: --
|
19 |
När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ. --
|
20 |
Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn, --
|
21 |
där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod? --
|
22 |
Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa. --
|
23 |
Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem. --
|