| 69 Kapitlet |
1 |
För sångmästaren, efter »Liljor»; av David. --
|
2 |
Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet. --
|
3 |
Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig. --
|
4 |
Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud. --
|
5 |
Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda. --
|
6 |
Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig. --
|
7 |
Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud. --
|
8 |
Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte; --
|
9 |
främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn. --
|
10 |
Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig. --
|
11 |
Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek. --
|
12 |
Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk. --
|
13 |
Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig. --
|
14 |
Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet. --
|
15 |
Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen. --
|
16 |
Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig. --
|
17 |
Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet. --
|
18 |
Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig. --
|
19 |
Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull. --
|
20 |
Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner. --
|
21 |
Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen. --
|
22 |
De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst. --
|
23 |
Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra; --
|
24 |
må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid. --
|
25 |
Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem. --
|
26 |
Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor, --
|
27 |
eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit. --
|
28 |
Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet. --
|
29 |
Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga. --
|
30 |
Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda. --
|
31 |
Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse. --
|
32 |
Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar. --
|
33 |
När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva. --
|
34 |
Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna. --
|
35 |
Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri. --
|
36 |
Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. --
|
37 |
Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri. --
|