| 60 Kapitlet |
1 |
För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David, --
|
2 |
när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. --
|
3 |
Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen. --
|
4 |
Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar. --
|
5 |
Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin. --
|
6 |
Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela. --
|
7 |
På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss. --
|
8 |
Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal. --
|
9 |
Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav; --
|
10 |
Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.» --
|
11 |
Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom? --
|
12 |
Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? --
|
13 |
Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. --
|
14 |
Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. --
|