| 52 Kapitlet |
1 |
För sångmästaren; en sång av David, --
|
2 |
när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: »David har gått in i Ahimeleks hus.» --
|
3 |
Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt. --
|
4 |
Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige. --
|
5 |
Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. Sela. --
|
6 |
Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga. --
|
7 |
Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. Sela. --
|
8 |
Och de rättfärdiga skola se det och frukta, de skola le åt honom: --
|
9 |
»Se där är den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!» --
|
10 |
Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen. --
|
11 |
Jag skall evinnerligen tacka dig för att du har gjort det; och inför dina fromma skall jag förbida ditt namn, ty det är gott. --
|