| 38 Kapitlet |
1 |
En psalm av David; till åminnelse. --
|
2 |
HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede. --
|
3 |
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig. --
|
4 |
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull. --
|
5 |
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga. --
|
6 |
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull. --
|
7 |
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande. --
|
8 |
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp. --
|
9 |
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull. --
|
10 |
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold. --
|
11 |
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta. --
|
12 |
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån. --
|
13 |
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen. --
|
14 |
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun; --
|
15 |
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun. --
|
16 |
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud. --
|
17 |
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar. --
|
18 |
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig; --
|
19 |
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd. --
|
20 |
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak, --
|
21 |
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda. --
|
22 |
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. --
|
23 |
Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning. --
|