| 31 Kapitlet |
1 |
För sångmästaren; en psalm av David. --
|
2 |
Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet. --
|
3 |
Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning. --
|
4 |
Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig. --
|
5 |
Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn. --
|
6 |
I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud. --
|
7 |
Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN. --
|
8 |
Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden --
|
9 |
och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats. --
|
10 |
Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp. --
|
11 |
Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa. --
|
12 |
För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig. --
|
13 |
Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl. --
|
14 |
Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv. --
|
15 |
Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.» --
|
16 |
Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare. --
|
17 |
Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd. --
|
18 |
HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket. --
|
19 |
Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt. --
|
20 |
Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig! --
|
21 |
Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp. --
|
22 |
Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad! --
|
23 |
Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig. --
|
24 |
Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod. --
|
25 |
Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN. --
|