| 7 Kapitlet |
1 |
En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull. --
|
2 |
HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig, --
|
3 |
så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning. --
|
4 |
HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer, --
|
5 |
har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak, --
|
6 |
så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära i stoftet. Sela. --
|
7 |
Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom. --
|
8 |
Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden. --
|
9 |
HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet. --
|
10 |
Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud. --
|
11 |
Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga. --
|
12 |
Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas. --
|
13 |
Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo; --
|
14 |
och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande. --
|
15 |
Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet. --
|
16 |
Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver. --
|
17 |
Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska. --
|
18 |
Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn. --
|