| 41 Kapitlet |
1 |
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv? --
|
2 |
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen. --
|
3 |
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad. --
|
4 |
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par? --
|
5 |
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse. --
|
6 |
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling. --
|
7 |
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem. --
|
8 |
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt. --
|
9 |
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn. --
|
10 |
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur. --
|
11 |
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet. --
|
12 |
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap. --
|
13 |
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet. --
|
14 |
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom. --
|
15 |
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen. --
|
16 |
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans. --
|
17 |
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar. --
|
18 |
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä. --
|
19 |
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; --
|
20 |
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. --
|
21 |
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. --
|
22 |
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. --
|
23 |
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. --
|
24 |
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. --
|
25 |
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur. --
|