| 34 Kapitlet |
1 |
Och Elihu tog till orda och sade: --
|
2 |
Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig. --
|
3 |
Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta. --
|
4 |
Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är. --
|
5 |
Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt. --
|
6 |
Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.» --
|
7 |
Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten, --
|
8 |
han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor. --
|
9 |
Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.» --
|
10 |
Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är! --
|
11 |
Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat. --
|
12 |
Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten. --
|
13 |
Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets? --
|
14 |
Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt, --
|
15 |
då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft. --
|
16 |
Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna. --
|
17 |
Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet? --
|
18 |
Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»? --
|
19 |
Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk. --
|
20 |
I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand. --
|
21 |
Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han. --
|
22 |
Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri. --
|
23 |
Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom. --
|
24 |
Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe. --
|
25 |
Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås. --
|
26 |
Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn, --
|
27 |
eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar. --
|
28 |
De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra. --
|
29 |
Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man, --
|
30 |
när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket? --
|
31 |
Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit. --
|
32 |
Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.» --
|
33 |
Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar. --
|
34 |
Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig: --
|
35 |
»Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.» --
|
36 |
Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt. --
|
37 |
Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud. --
|