31 Kapitlet

  Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.  

--

  Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?  

--

  Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.  

--

  Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?  

--

  Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?  

--

  Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.  

--

  Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?  

--

  Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.  

--

  Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?  

--

  Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.  

--

  Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,  

--

  en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.  

--

  Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?  

--

  Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?  

--

  Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.  

--

  Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?  

--

  Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?  

--

  Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.  

--

  Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?  

--

  Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?  

--

  Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?  

--

  Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.  

--

  Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.  

--

  Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?  

--

  Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?  

--

  Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,  

--

  att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?  

--

  Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.  

--

  Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?  

--

  Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.  

--

  Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?  

--

  Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.  

--

  Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,  

--

  av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?  

--

  Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!  

--

  Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.  

--

  Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.  

--

  Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?  

--

  Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?  

--

  Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.  

--