| 18 Kapitlet |
1 |
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade: --
|
2 |
Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid. --
|
3 |
Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk? --
|
4 |
Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats? --
|
5 |
Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken. --
|
6 |
Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom. --
|
7 |
Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall. --
|
8 |
Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram; --
|
9 |
snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt; --
|
10 |
garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig. --
|
11 |
Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram. --
|
12 |
Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall. --
|
13 |
Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar. --
|
14 |
Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän. --
|
15 |
I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning. --
|
16 |
Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort. --
|
17 |
Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen. --
|
18 |
Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets. --
|
19 |
Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan. --
|
20 |
Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning. --
|
21 |
Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud. --
|