| 13 Kapitlet |
1 |
Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt. --
|
2 |
Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder. --
|
3 |
Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud. --
|
4 |
Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal. --
|
5 |
Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet. --
|
6 |
Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor. --
|
7 |
Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal? --
|
8 |
Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud? --
|
9 |
Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa? --
|
10 |
Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet. --
|
11 |
Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder. --
|
12 |
Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler. --
|
13 |
Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må. --
|
14 |
Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand. --
|
15 |
Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom. --
|
16 |
Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom. --
|
17 |
Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron. --
|
18 |
Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt. --
|
19 |
Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö. --
|
20 |
Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte: --
|
21 |
din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig. --
|
22 |
Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig. --
|
23 |
Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd. --
|
24 |
Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende? --
|
25 |
Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå? --
|
26 |
Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar; --
|
27 |
du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen. --
|
28 |
Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal! --
|