| 5 Kapitlet |
1 |
Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig? --
|
2 |
Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet. --
|
3 |
Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning. --
|
4 |
Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning. --
|
5 |
Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller. --
|
6 |
Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp; --
|
7 |
nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden. --
|
8 |
Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak, --
|
9 |
åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna, --
|
10 |
åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna, --
|
11 |
när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning. --
|
12 |
Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft; --
|
13 |
han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag: --
|
14 |
mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt. --
|
15 |
Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand. --
|
16 |
Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun. --
|
17 |
Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta. --
|
18 |
Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer. --
|
19 |
Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig. --
|
20 |
I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld. --
|
21 |
När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer. --
|
22 |
Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan; --
|
23 |
ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred. --
|
24 |
Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri. --
|
25 |
Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter. --
|
26 |
I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne. --
|
27 |
Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl. --
|