| 24 Kapitlet |
1 |
Och HERREN talade till Mose och sade: --
|
2 |
Bjud Israels barn att bära till dig ren olja, av stötta oliver, till ljusstaken, så att lamporna dagligen kunna sättas upp. --
|
3 |
Utanför den förlåt som hänger framför vittnesbördet, i uppenbarelsetältet, skall Aron beständigt sköta den, från aftonen till morgonen, inför HERRENS ansikte. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte. --
|
4 |
Lamporna på den gyllene ljusstaken skall han beständigt sköta inför HERRENS ansikte. --
|
5 |
Och du skall taga fint mjöl och därav baka tolv kakor; var kaka skall innehålla två tiondedels efa. --
|
6 |
Och du skall lägga upp dem i två rader, sex i var rad, på det gyllene bordet inför HERRENS ansikte. --
|
7 |
Och på vardera raden skall du lägga ren rökelse, för att denna må utgöra själva altaroffret av bröden, ett eldsoffer åt HERREN. --
|
8 |
Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man beständigt lägga upp dem inför HERRENS ansikte: en gärd av Israels barn, till ett evigt förbund. --
|
9 |
De skola tillhöra Aron och hans söner och skola ätas av dem på en helig plats, ty de äro högheliga och äro hans evärdliga rätt av HERRENS eldsoffer. --
|
10 |
Och en man som var son till en israelitisk kvinna, men till fader hade en egyptisk man, gick ut bland Israels barn; och den israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kommo i träta med varandra i lägret. --
|
11 |
Och den israelitiska kvinnans son smädade Namnet och hädade. Då förde de honom fram till Mose. Och hans moder hette Selomit, dotter till Dibri, av Dans stam. --
|
12 |
Och de satte honom i förvar, för att de skulle få hans dom bestämd efter HERRENS befallning. --
|
13 |
Och HERREN talade till Mose och sade: --
|
14 |
För ut hädaren utanför lägret; sedan må alla som hörde det lägga sina händer på hans huvud, och må så hela menigheten stena honom. --
|
15 |
Och till Israels barn skall du tala och säga: Om någon hädar sin Gud, kommer han att bära på synd. --
|
16 |
Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom. Evad det är en främling eller en inföding som smädar Namnet, skall han dödas. --
|
17 |
Om någon slår ihjäl någon människa, skall han straffas med döden; --
|
18 |
och den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det: liv för liv. --
|
19 |
Och om någon vållar att hans nästa får ett lyte, så skall man göra mot honom såsom han själv har gjort: --
|
20 |
bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand; samma lyte han har vållat att en annan fick skall han själv få. --
|
21 |
Den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det, och den som slår ihjäl en människa skall dödas. --
|
22 |
En och samma lag skall gälla för eder, den skall gälla lika väl för främlingen som för infödingen; ty jag är HERREN, eder Gud. --
|
23 |
Och Mose talade detta till Israels barn; och de förde ut hädaren utanför lägret och stenade honom. Alltså gjorde Israels barn såsom HERREN hade bjudit Mose. --
|